Ikväll när vi tog kvällspromenaden var det som att vandra i ett julkort. Snötyngda grenar, 15 minusgrader, fullmånen som lyser och det är alldeles stjärnklart. Det är så vackert så det nästan gör ont. Jag kommer på mej att jag nästan hela tiden går och tittar upp mot himmelen för att se på stjärnorna. Nån gång när jag får tid och inspiration ska jag lära mej mer om stjärnbilderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar