ALFONS

Att ha hund är en riktig källa till glädje! Visst kan det kännas tungt ibland att gå ut i ur och skur, men har man väl kommit ut så är det så skönt att gå en sväng. Jag tror att jag inte skulle vara lika flitig med promenader varje dag om jag inte hade hund. Jag fascineras över hur nära man kan komma en hund och hur man "läser varandra". Jag, eller Alfons, har ju turen att ha hundvakt varje dag. När vi kommer hem går han och lägger sej och kommer tassande när det är dags för kvällspromenaden.

Ungefär samma tid varje kväll hoppar han upp i fönstret och tittar längtansfullt ut. Då är det dags att ta på sej skorna för en kvällsrunda.

Annat är det på morgonen. När jag lockar med promenad lägger han sej på rygg och vill sova vidare. Det är bara att bära honom till dörren och vara glad över att han är en Cavalier King Charles spaniel och inte en Sankt Bernhard!

Men han tror nog att han är större än han är. Visst har jag hört om hundar som älskar att apportera och att bära pinnar. Det är urtrist tycker Alfons - sten ska det vara. Gärna med lite tyngd. Det är bara att hoppas att tänderna håller.... När vi är på auktioner ska han absolut bära plånboken. Det är ju bra för min ekonomi i alla fall och några auktionsfynd blir det inte. Det är inte alla som har en hund som håller i ekonomin :=)